jagstaldinstalker

Den här dagen viger jag helt åt att ge uttryck för min kreativitet! Det vankas perversa hädiska julkort, en sällsam hyllning till satan, spritsa horhuset som blir en del till perversakrubban (ni vet, bastarden Jesus, Jesus slyna till morsa, blattar med presenter och en jävla massa åsnor and shit), slå in julklapp till pappa och lite övrigt porrigt pyssel. 

Halvvägs i ateljépreppande! Och det är pisstråkigt att preppa pysselbord. Bara hunnit halvvägs på en halvtimma efter noggrann planering. Eftersom jag är en jävla dampunge måste fokus enkom fästas på att ordningställa material, hålla mig till grundkonceptet men samtidigt inte förlora mig i förberedelser. Något som kan bidra till att skaparlustan dör.

Jag har ångest. Det är bra. För det är först när jag har andnöd, mår illa och komplementerar över det där med döden som jag kan förstöra någonting vackert, då är jag i mitt esse!

All sann konst kommer ur misären. Kanske åkallar jag ångesten så snart det vankas färgkladd och vansinnesprojekt?

Jag vill inte kalla det konst. Det är trams som gör mig glad. I synnerhet när du hatar det och ifrågasätter om den bakom alstret har alla hästar hemma!

Ja. Ja jag har alla hästar hemma, bara det att de är otåliga, sparkas och bits. Hästarna i hemmet hatar dig..

/Fro'Hoe