Imma gitt mah nails duuun!
Jag ska ge mig på ett projekt dömt att misslyckas. En hemmafixxad nagelförstärkning med silkesglasfiberväv. Expediten och nagelteknologens "vi går liksom kurser i flera år för att göra det här rätt" borde ha avskräckt mig, men icke. Efter att hon bryskt förklarat i tusen år och jag ställt lika många frågor om hur det här egentligen ska gå till kändes det hela ännu mer hopplöst. Allt känns som ett jävla misslyckande. Processen klipp en mall formad efter din nagel med millimeters precision, pensla lim, lägg på väven, pensla lim, låt torka, pensla lim, låt torka, putsa med blocket och slutligen lacka blev för mycket för min ADHD-hjärna. Kände mig lika dum och clueless som under mellanstadiets mattelektioner. Kanske gråter jag av frustration nu precis som då?
Men jag orkar inte ha skivade naglar mer. Det är inte hobo-chic för fem öre! Så, here goes nothing! Nu tjör vi!
