jagstaldinstalker

Waldorfraktakterna går aldrig ur, eller jo, som fan. Fuck Steiner och hans anhängare. Död åt de "människoälskande" antroposoferna. Hellre heilar jag mig till träningsvärk inför fuhrern och jag är ändå ganska vänster. En näve hat åt antimisantroperna. Men hursom ägnar jag mig likväl åt psykedeliska räkor i akvarell idag. Fått låna lenins många fina proffsiga färger.

Begav mig på Strägnäsresort nu igen. All good.

Joel jobbar med hamburgare och jag leker Van Gogh i vårt vardagsrum. Rum för konst. Konst mot rum. Men vilken? Hur blev det såhär mitt i bakfylleångesten som jag sedan i lördags försökt att kurera med de gamla goda ordinerade bensodiazepiner. Mystiskt resultat på min ära. Men det är väl bara att fortsätta kleta på med färgen och hoppas att klumpen i magen inte är evig.

Till tonerna av serpent sermon målar jag kasslerhästar. Nu ska ni få se, era grynkorvar. Grisgryns. Mannagryns. Gryn kallamejvaduvill.

//Hoecake

Haha, tänk om allt det blöta i trappen på bilden varit ett gäng snubbar som beslutat sig för att kollektivpissa för att det är roligt att göra saker våta tillsammans! Hade varit en syn när man skulle knata upp för trapporna.

" grabbar nu kör vi då, på tre! Ett.. Två..."

Jag ser på världen och allt blev till piss.

Dagen har gått åt till en snabbvisit hos doktorn som konstaterade att jag är nästan nötkärnekry men måste dricka mycket, en b&j-glass i solen och vidarestudier av kattsovställningar. Nu, housewifes of atlanta och läsa om tråkfrodo. Jävligt skönt att inte ha agenda crammed med jättekalas, ölhook och parkhäng, börjar nästan inte alls bli rastlös. Helt ok härborta i strangeness alltså, kanske äter lite väl mycket ost bara. Den här detoxen är nog bra för min hy.

No its a prickigkaaaaatt! Min wasabi är ingen leopardbäbis utan en superkisse av rasen oci-cat. Typiskt för rasen är att de följer sin ägare likt en hundvalp, är pratiga, hyperaktiva och intelligenta retstickor. Hon kan både öppna dörrar, aportera, trots att jag aldrig bett henne om det. Där jag är finns hon, alltid vi. Hon vill inte ens kissa om inte jag kissar. Eller så var det förut när vi var sambos i Strängnäs. Nu mår hon bra med sina tre kompisar pip, Percy och Simon hemma hos mamma. Fortfarande påträngande klängigt kattungig trots sina två år. Här är exempel på skön kattsovstil där hon ostbågar sig bekvämt över mitt lår.

Presenterna från mamma! Två böcker om hur man blir rik på sitt bloggande och en skickligare skribent, hungergames på svanska, en Nyancat-ring och en usbenhörning! Dah Dah!

Jävla kiss. Hela inlägget försvann.. Men det går ju snabbt att försöka plita ner det igen. Är lagligt flöddrad för att kunna hantera den hetsiga verkligheten och andas utan påse utan att svimma. Hälsar på Strängnäsmamman och alla underbara katterna för att fjärma mig från verkligheten som i land är hemsk. Inte så illa som det låter, har fått gåvor i efterskott, blivit matad med kycklingvingar och cola och fått fötterna värmda av min Coolkisse wasabi.

Natten ska jag ägna åt att dricka diet coke och försöka att hinna fram till stycket om gorgoroths furste häxmästaren och hans döda högplatå. Blir helt tilltrosad bara jag tänker på det öde landskapet med och all dess gränslösa vidrigheter och ondska.

Äntligen hemma. Och då menar jag äntligen. Eller äntligen sedan klockan sjutton igår närmare bestämt. Men har varit schleten som en urvriden grå stackars trasa sedan dess. Vet att jag inte var borta speciellt länge, lite drygt ett dygn. Men det hände så massor massor bra saker att det känns mer som tre dygn.

Väl i gävle mötte NakenPeter, dock påklädd, upp mig och förde mig till den tomma inflyttningsfesten hemma hos min gode vän hippiejäveln albert. Där mötte jag på en viss Kenneth som skulle dö för hårdrock, eller åtminstone sweden rock,. Trots att han är äldre än min mamma hade han en massa fasoner för sig. Bland annat var det skitkul att kalla mig för Loreen, vilket han i senare skede ursäktade med lite tysk smuggelöl.

"Edith, om någon kommer fram till dig uppe(!?) i Stockholm och är kaxig ska du bara säg till dem att liver är som en kassa öl och snart är den slut, så slå på fullt". Var livsrådet jag fick av Kenneth. Efter att han med stolthet visat upp sitt lastbilskörkort.

Efter en degig Calzone och hård regnpromenad begav vi oss mot kvällens gig på rockpuben Rack'n'roll. Första bandet var ett tv-spelsinspirerat metalband med en synth med elorgelsound. Träffade en kille som trodde sig vara från rymden och tyckte sig känna igen mig eftersom vi setts förut men i "en av hans andra former". Kanske därför jag inte minns det? Svårt det där med att ha öppet sinne ibland.

Fick bloggberöm av ett par svartmetallare. Nej det fick jag inte alls, Lars sa att bloggen var awesome,. Men det är nästan samma. Mötte på en annan bloggprinsessa vid namn bella, Det var väldigt speciellt och första gången för mig, kommer alltid minnas det ögonblicket. Det förtjänar ett eget inlägg i sig och ska få det också.

Jag gillar Gävle. Ingenting jag tar mig för kan skrämma. Dagen efter är jag samma Edith i deras ögon. Trots att jag gjort allt det där som kallas för att "skämma ut sig" i de här trakterna. Är glad att jag upptäckt gävle. Hoppas tajtsen jag använde där inte luktar braj. Vill inte vara en tjej som luktar braj eftersom jag inte bläjjsar. Skrev det tramsigt eftersom jag inte vet hur det stavas. Blaisar? Saknar "pappa".

På väg igen och fetigförväntningar på kvällen. I min mage frodas förpeppen! Med folle i påsen och plattång i väska. Beger jag mig uppåt vårt vilda jävla land till psykopatgävle och Alberts inflyttningsfest! Länge leve! Det droppar vatten från upptågstaket..

Tusen tack till Joel som alltid försöker förstå, Abilify som ger mig superkrafter, Atarax som bringar lugn i stormen och sommaren som kommer med ett evigt löfte om hopp i mitt inbillade mörker. Jag SKA klara mig ändå, utan ett ton psykofarmacka och soltilltro. För det blir ju faktiskt vinter snart igen. Det är det som det här regnet innebär, början på vintern.

För det känns som superkrafter att jag uppdaterat de här skildringarna av tramsvardag varje dag förutom två sedan nystarten av jagstaldinstalker, att jag kan fylla dagen med nöjen och uppfylla mina hushålleliga plikter utan att vara trött och sliten som en äcklig urvriden smutsgrå trasa, att jag slaktade bort mina trivselkilon från den apatiska höstvintern. Att framtiden ens finns på kartan. Det mesta tas itu med, få saker skjuts upp, särskilt inte de viktigaste.

Vill inte jinxa allt genom att skriva mer om de miljarder edithska storverken. Vågar fortfarande inte riktigt tro på att förändringen är permanent. Inte efter såhär lång tid av dödsångest, värk i kroppen och hopplöshet. Skräcken finns där, alltid och påtaglig. Skräcken för att trilla dit igen. Gör jag det kommer jag nog aldrig tillbaka igen, för den där resan var det näst värsta jag varit med om i hela mitt liv. Eller jag kommer alltid igen, komma igen har blivit en livsstil.

Jag är fågel felix. Fo chizl.

Fick thrashertischan ren från gammalt mögel. Hurrah! Detta kommer bli episkt. Klippa linne karnse?

FAN!FAN!FAN!FAN!FAN!FAN!FAN!

Jag ska bjuda henne på mitt egenkomponerade hemmaspa med arseniksmoothie, finfrisering av hjässan med tapetkniv avslutat med uppfriskande syrabad. Nästa person som sjunger euphoria när jag går förbi kommer jag att knäcka näsbenet på. Tror jag, om jag lyckas, har nämligen ingen aning om hur man gör eftersom jag aldrig försökt förut. Även om man kunde tro det på sättet jag pratar. Aja, Everyday i get better in a violent way. Är alltså arg på att ha en trendfrilla, ingenting annat. Nu åker jag buss på väg hem för att få ett utbrott på spegeln eller något. Inte så att den går sönder, men ändå tillräckligt för att grannarna ska få något att klaga på.