Förfest till Get away Rock Festival

Äntligen hemma. Och då menar jag äntligen. Eller äntligen sedan klockan sjutton igår närmare bestämt. Men har varit schleten som en urvriden grå stackars trasa sedan dess. Vet att jag inte var borta speciellt länge, lite drygt ett dygn. Men det hände så massor massor bra saker att det känns mer som tre dygn.

 

Väl i gävle mötte NakenPeter, dock påklädd, upp mig och förde mig till den tomma inflyttningsfesten hemma hos min gode vän hippiejäveln albert. Där mötte jag på en viss Kenneth som skulle dö för hårdrock, eller åtminstone sweden rock,. Trots att han är äldre än min mamma hade han en massa fasoner för sig. Bland annat var det skitkul att kalla mig för Loreen, vilket han i senare skede ursäktade med lite tysk smuggelöl.

 

"Edith, om någon kommer fram till dig uppe(!?) i Stockholm och är kaxig ska du bara säg till dem att liver är som en kassa öl och snart är den slut, så slå på fullt". Var livsrådet jag fick av Kenneth. Efter att han med stolthet visat upp sitt lastbilskörkort.

 

Efter en degig Calzone och hård regnpromenad begav vi oss mot kvällens gig på rockpuben Rack'n'roll. Första bandet var ett tv-spelsinspirerat metalband med en synth med elorgelsound. Träffade en kille som trodde sig vara från rymden och tyckte sig känna igen mig eftersom vi setts förut men i "en av hans andra former". Kanske därför jag inte minns det? Svårt det där med att ha öppet sinne ibland.

 

Fick bloggberöm av ett par svartmetallare. Nej det fick jag inte alls, Lars sa att bloggen var awesome,. Men det är nästan samma. Mötte på en annan bloggprinsessa vid namn bella, Det var väldigt speciellt och första gången för mig, kommer alltid minnas det ögonblicket. Det förtjänar ett eget inlägg i sig och ska få det också.

 

Jag gillar Gävle. Ingenting jag tar mig för kan skrämma. Dagen efter är jag samma Edith i deras ögon. Trots att jag gjort allt det där som kallas för att "skämma ut sig" i de här trakterna. Är glad att jag upptäckt gävle. Hoppas tajtsen jag använde där inte luktar braj. Vill inte vara en tjej som luktar braj eftersom jag inte bläjjsar. Skrev det tramsigt eftersom jag inte vet hur det stavas. Blaisar? Saknar "pappa".


Hoppas det inte står en bång på bordet på den här bilden. Det vore avslöjande.


Vi satt på golvet framför scen. Mysigt. Heltäckningsmatta på golvet och grejjer.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0