jagstaldinstalker

Igår var jag på lagomt grillgalej på en grusplan. Ett par av Jojjes klasskamrater styrde upp spektaklet. Det var roligt fatkids. (Från och med nu ska jag referera till faktiskt som fatkids och igår kom jag på att jag måste benämna alla drycker som kiss.) Är det inte meningen att man ska plåta när det fortfarande finns mat kvar på tallriken? Isåfall hade det varit proppat av coleslaw, halloumiost, kycklingfilé, chorizo, bratwurst, bränt bröd, ost, BEA (är för jävla WT att säga), potatissallad, tacochips och marshmallows. Glasen till brädden fyllda av sockerdricka och finbira. Nästan så iafl. Alla  var aspackade och skitglada. Förutom Mathilda som satt på gruset och lapade vatten ur en femliters  hink(!?). Typ allt i det här inlägget består av feta överdrifter. Så kom inte och säg att jag ljuger! Diskläjjmörr liasom! Jag valde att checka in på "Heliga trefaldighets Katolska församling". Men greps med ens av sämsta samvetet ever, ett samvete som överhuvud inte har NÅGOT med mina filosofier och principer att göra.

För att ha en såpass stark tjusning inför det ockulta och dragning åt det mörka demoniska som jag har är jag oerhört vidskeplig och rädd för att råka skymfa. Kanske just därför? Rädslan består väl i hur hårt kraften som finns i hämden ifrån den eventuella helige makten kommer att slå ner på mig. Ponera att han som inte finns faktiskt finns, vilket han absolut inte gör och alla som tror annat har ingen som helst tillförlitlighet hos mig. Menar, idag äre en sadistisk gubbe med skägg på ett moln. Imorgon då? Begränsar du ditt liv efter att jorden är platt eller att fjärilsmakaroner har själ? Är sällan så kompromisslös som när det kommer till det här, och jag är ändå jävligt kompromisslös. Men tyverrt.

/Horkex