Den sista påsen.
Finalen.
"Vi måste fixa en ordentlig namnskylt på dörren, jag tycker inte om att det ser ut som något jävla dagis!"
-Joel
Hahaha! Det ser faktiskt ut som ett dagis här, med leksaker och färger överallt. Menar inte snusktillbehör utan verkligen sånt som barn leker med My little ponys, gosedjur, barbies, coolkattiga samlarfigurer i vinyl och högar av pastelliga kläder överallt. Eller jo, snusktillbehör också, men det är också i barnsliga färger och ligger diskret gömda i en svart påse i vår bokhylla. Igår låg det rosor på köksbordet, då skrattade jag och kände mig som hemma. Efter tio månader börjar det äntligen kännas som hem på riktigt. Det är svårt när man "flyttat in" istället för att ha skaffat något tillsammans. Men ja, det känns alltså som mitt domän också. Hejja hitler!
F'låt Joel, jag ska bli bättre på att plocka undan efter mig, men aldrig aldrig ger jag upp på vår tramsiga lilla lekstuga på 46 kvadrat.
