jagstaldinstalker

Antihistaminerna har en lugnande effekt och används inom psykiatrivården för att behandla ett ganska brett område av orosförknippad ångestproblematik. Fobier, sömnproblem, upprymdhet, ångestattacker eller inför operationer et.c. Vart och ett problemområde med en specifik dosanvisning.

Som naturligt fuckup pillar jag i mig sånt varje dag för att fungera lite bättre och inte tro att det bor våldtäktsmän i garderoben som vill äta upp mig. Atarax jag tidigare tog har tappat sin verkningseffekt eftersom jag tagit maxdos i ett halvår nu. Fick istället lergigan mite (lite på latin) utskrivet. Fick det benämnt som "Atarax kusin". Inte "atarax tuffare kusin" eller "snällare kusin" utan kort och gott kusinjävel, ganska nära släkt alltså. Resten återstår att se. Fördelen ska vara att man kan ta ganska mikroskopiska doser med bra verkan. Alla spädbarn i världen knaprar det tydligen varje dag, så ofarligt ska det vara om man får tro doktorn.

Tog den ordinerade minidosen imorse, som för övrigt är hundra gånger så liten som maxdosen(!). Huvudvärken och illamåendet, som jag kommit att vänja mig vid, som alltid åtföljs av att jag tagit concerta mot min adhd är mer påtaglig. Har redan gäspat femtimiljarder gånger minst och morgonkreativiteten vill inte riktigt ut. I beaktning bör ju tas att många bieffekter kommer först efter en tids medicinering och de flesta är övergående. Känner klart av den önskade effekten men minns inte riktigt vem som vinner i tävlingen om fetaste antihistaminet. Vi får se.

Relativt smärtfritt känns det såhär efteråt, ungefär som efter att ha åkt med en jobbig karusell. Jag gillar inte karuseller, mitt balanssinne är kiss. Eller jag balanserar ju inte med hjälp av mitt urin men ändå. Alla borde äta antihistaminer, då kommer bilar att krocka med varandra. Bilar krockar och Edith knaprar roppar :D