Buss femettfyra.
Morgonruschen ,som säkert är superlindrig för att vara de här trakterna ,gör mig knäpp. Keff om utrymme, lååååångsamma föräldrar som knuffar på tvillingbarnvagnar trots att de bara har en snorunge, tjattriga fjortisar uppklädda till tänderna och tanter i jättetält. Och så var det ju jag. Oduschad, bister min och hörlurar som läcker kitschig grime som kommer med eviga löften om att det finns en morgondag. För en sekund blir jag övertygad om budskapet, men rycks med ens tillbaka i den råa verkligheten där allting omkring mig dör och allt blir till natt så snart jag kränger av mig de lila lurarna.
"flytta på dig fittnylle innan jag hugger huvet av din vidriga avkomma" kan man inte säga bara sådär, synd. Varför är barnvagnar så jävla fridlysta? En gång stal jag en barnvagn.
Nu ska jag till dockdoktorn och bli lagad eftersom jag är en knulldocka. Vanliga människodoktorer förstår inte min dockanatomi.
